I ett tidigare kåseri om Arosdansen kunde man bl a läsa följande: ”När man kommer till Hawaii, möts man av leende och sköna hawaiianer som välkomnande hänger blomsterkransar runt halsen på en. När man kommer till Arosdansen är det bara blomsterkransarna som fattas. Nja, inte riktigt kanske. Lite lättare klädsel vore en glad  överraskning.”

Den hörsamma och kreativa styrelsen lät minsann inte en sån utmaning passera. Här slogs kloka huvuden ihop. Bara fantasin sätter därvid gränser. Möjligen kan moraliska betänkligheter resa hinder  mot alltför vidlyftiga och vågade söderhavsinslag den här danseftermiddagen den 2 maj. Därvidlag torde herrarna i den dansanta publiken vara mer reservationslösa och skrupelfria. Gissningsvis!

När nu de förtjusande damerna och de charmanta herrarna i styrelsen gör sig ett sånt besvär, är det inte mer än rätt att publiken denna dag visar sin oförbehållsamma och oomkullrunkeliga uppskattning av det arrangemang som den oförvägna styrelsen åstadkommer. Med andra ord plats för jubel, stående ovationer och gränslös beundran av denna lilla skara människor som, Churchill igen, gör så mycket för så många!

Och allt detta missar jag bara för att jag är i Barcelona då. Men jag ska försöka trösta mig med att gå fram och tillbaka på las Ramblas och kanske se Barca spela fotboll.

Ha det så trevligt önskar

Stig Aldén